Monthly Archives: January 2010

Har idag varit i skolan från klockan åtta till sex. Är helt slut och ont överallt har jag. Tydligen höll dagen inte med min ännu inte helt friska kropp. Men slutexaminationsrapporten(?) är äntligen jävligt inlämnad och klar.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Dagarna går i cirklar och på tisdag är det deadline.

Kom till skolan före vännen idag och insåg att alla dörrar var låsta.

Reminder: Om du nu inte har en portkod, var då inte så jävla tidig om det nu alldeles händelsevis råkar vara -14 ute.

Hamnar framför datorn igen halv ett på natten. Det är förvisso lördag men den dagen har inte känts på länge. Ska till skolan igen imorgon och så länge som det behövs. Inte så mycket blev gjort idag och pressen ökar lite. Måste bli färdigt. Huvudet är trött. Så trött.

Ska försvinna in i Arrested Development. Sådana här ögonblick är jag glad att jag är så himla långsam att det inte är sant på att titta igenom det. Har bara sett en säsong. Och det är mycket awesomeness kvar att njuta av. Jag gillar tanken på att ha mycket kvar av saker. Ibland nästan mer än just själva ögonblicket.

Jag antar att det är det som gör mig till passionerad.

Säger som tobias.

Douche chill.

> Bon Iver – Skinny Love

Funderar på det där med att vara sig själv. Det är ju egentligen bara bullshit. Du är aldrig dig själv. På ett eller annat sätt anpassar du dig till din omgivning. Ingen vet det mer än jag som lättare än oftast glider med och låtsas höra, låtsas förstå. Man nickar och ler utan att veta vad man nickar och ler åt. Men då har man ju i alla fall nickat och lett och om det skulle vara helt åt skogen så har man i alla fall varit en trevlig och förvirrad idiot som nickar och ler hellre än något annat.

Men när man älskar. Eller börjar känna att man älskar. Så sänker man garden. Man berättar om vad man brukar göra. Man avslöjar sina tells. Så när det väl tar slut sitter man där och känner sig dum och avslöjad. Nu finns det ju en till människa där ute som vet. Som vet att jag bara är jag. En liten pojke. Som jätte gärna håller hand.

Men det är nog det som gör att man växer lite.

Jo.

Det tror jag.

Det vore fint i alla fall.

Det är fucking freezing outside. Vi gick i medvind till lunchen och märkte inte av det. Men på vägen hem skallrade det om varje ben i kroppen.

Imorgon sätter det igång igen. Det är faktiskt en lördag. Fast det har min hjärna inte direkt någon aning om. Det är bara att borra ned huvudet nu. På tisdag ska det satans arbetet in och det är tre-fyra rubriker kvar att skriva om. Plus referenser i hela arbetet. Från elva till tre imorgon är det skriva som gäller ute på universitetet. Jag är inte särskilt frisk men det får vara. Jag har tagit det lugnt i en vecka snart och kurerat mig. Men nu går det inte längre. Den elfte ska dessutom marknadsföringsarbetet in som jag inte har börjat på. Men jag tröstar mig med att jag imorgon ska möla i mig antingen en Chicken Ranch and Bacon sub eller en pizza med bacon och pommes. Bara för att jag kan. There really is a lonely fat girl inside of me.

För övrigt var mitt nyår lite semi-demprimerande med hostattack tio minuter innan tolvslaget. Det kändes aningen symboliskt att stå där i köket själv och tvinga i sig hostmedicin med smak av choklad och körsbär. Spenderade alltså inte kvällen på fest utan i soffan med syrran tittandes på Sleepless in Seattle.

Men det var i och för sig mysigt.

Och det hade ju kunnat vara värre.

Ja. Jag vet. Lite väl mycket musik nu men what the heck.

Så är det ibland.

bra: Shout Out Louds – Fall Hard
bra: Secondhand Serenade – Goodbye
bra: Passion Pit – I’ve Got Your Number
bra: Peter Bjorn And John – Nothing To Worry About
bra: Train – Hey, Soul Sister
bra: Phoenix – 1901

Har alltid velat veta vad peanutbutter-skämtet är i himym.