Monthly Archives: December 2009

Årets sista dag. Jag har inte så mycket att säga om det. Jag är ganska trött på pretentioner och utläggningar.

Men vad jag skulle vilja säga är att 2009 inte blev alls som jag trodde. Det blev bättre. Det har innehållit mina största toppar och dalar känslomässigt. Så på det stora hela ett riktigt bra år. Det är jag glad för.

Mitt nyårslöfte?

Jag ska inte träna.

That’ll do the trick.

Gott nytt år på er.

> Jamie Cullum – Next Year Baby

Uttagningen av Kanadas OS-trupp i hockey är klar.

Bara att läsa namnen gör en svettig.

Jonas Cramby är det bästa jag läser just nu. Både gamla krönikor och hans blogg. En av hans senaste utläggningar handlar om “coola” t-shirts. Ni vet, sådana som har ett hysteriskt tryck och som man bara måste ha men som bara blir töntig på dig när du väl köpt den. Igenkänningsfaktorn är, som alltid med de bästa skribenterna, total. Och självklart är det så att när flickvännen har den på sig sex år senare blir det det tuffaste man sett. Mycket jolit.

Att se en flickvän bära min skjorta eller min favorittshirt är för övrigt något av det bästa jag vet.

Pappa har förresten också dammsugit. Övervåningen. Han tyckte det var bra att städa när det var ljust och konstaterade:

“Man ser ludrena på golvet lättare.”

Småländska at its best.

Love him.

Hamnade i sängen och funderade länge. Hjälpte till med städningen men orkade egentligen inte riktigt kände jag. Sjukdomen som jag fick i julklapp verkar inte ge med sig och jag får nog spendera nyår hemma imorgon om jag inte mår väldigt mycket bättre när jag vaknar. Det verkar inte så engagerat bland folket att arrangera något heller. Kommunikation har aldrig riktigt varit gängets starka sida.

Funderingarna var förresten fina.

De låg på en helt okej nivå.

Jag började längta till sommaren.

it never did come easy,
i always fought for what felt right.

> Boyce Avenue – All The While

> Peter Bjorn And John – Nothing To Worry About

Okej, lite new features här på bloggen eftersom jag börjar bli lite av ett teknik-webbdesign-freak. Så går det när man läser Interaktiv digital design, även om vi enbart haft tenta i pedagogik hittills (say what?).

För det första, som alla säkert redan har sett till vänster, så har jag börjat twittra. Ja, ja. Jag vet att jag för länge sedan svor mig fri från denna fördummande syssla. Men jag gjorde dock det på ett villkor. Såvida jag inte hade en händig liten iPhone att använda mig av. Och, voila. Denna jul blev jag med iPhone och har inte kunnat slita mig från det lilla underverket. Minus till användandet av iTunes men i övrigt är det ju ungefär som att hitta en vattenpöl strosandes i gummistövlar. Det går inte att låta bli.

För det andra, nere till vänster finns en smidig liten spellista som helt sonika är direkt kopplad till mitt spotify (via last.fm). Så den som känner sig intresserad av just det, jag vet att ni är flera, så är det bara att kika där ibland för att se vad jag lyssnar på. Det kommer definitivt inte vara någon censur utan säkerligen får ni se vilken musik som helst. Min musiksmak omfattar i princip allt förutom hip-hop/rap och diverse metal. Så en och annan skämslåt får jag stå ut med att den dyker upp. Typ denna.

Och slutligen har jag stuvat undan alla nedrans obligatoriska listor vi alla sett till leda. Blogrolls, favoriter osv. är numera förpassade till footern. Men det är inte det roliga. Det roliga är hur man tar sig dit. Den vita pilen till höger är rolig att klicka på. Tycker jag.

Det var allt.

Hoppas det känns lite fräschare nu.

Här luktar i alla fall ganska nystädat.

Jag är så himla nere med Arrested Development just nu att det är galet. Och då har jag fortfarande inte sett första säsongen. Efter en liten paus har jag återupptagit det och skrattar byxor och vett av mig. Det är fucking fantastiskt. Men jag är sällsynt långsam att se det. Om vi bortser från att det tog mig två år och lite toplessdans att upptäcka det så har det tagit mig cirka en månad att se igenom första säsongen. Normalt sett när jag upptäcker en serie så har jag plöjt det på en vecka. Men inte nu. Jag drar ut på det. Jag gillar det så mycket att jag inte vill göra andra saker när jag ser det, jag vill inte äta, eller ligga för att sova, städa eller något av det jag brukar när jag strökollar. Nu vill jag vara helt hängiven det och då går det inte an att slösa en vanlig tjugominutare för att se det. Nej.

Jag ser det med en sådan helvetes andakt.

This is good shit i tell you.

> Deportees – Under The Pavement- The Beach

Undrar hur Micke Samuelsson känner sig idag. Han kan inte vara helt nöjd med sig själv. Nog för att man får vara besviken, särskilt när det gäller ett OS på hemmaplan, men han skulle nog ha fortsatt bitit sig i tungan. Nu tror jag att han kan glömma en eventuell reservplats. I nästan varje turnering är det någon som får åka hem skadad förr eller senare och med tanke på hur det i uttagningen säkerligen stod och vägde mellan just Samuelsson och Modin stod Micke antagligen högst på listan över reserver. Nu kommer den eventuella reservplatsen gå till någon annan, kanske en viss Linus Omark.

Som ni kanske märker har jag följt det hela med stort intresse. Jag är som helhet inte så intresserad av klubbhockey, men OS och VM har alltid engagerat mig. Och denna gång har jag varit med hela vägen och sett spelare komma med i diskussioner och försvinna lika snabbt. När jag själv ögnar igenom truppen som tillslut togs ut är jag inte särskilt överraskad över något namn, förutom då just Fredrik Modin. Roligt hur han inatt gav svar på tal direkt.

Att Patric Hörnqvist kom med är bara roligt. Trots att man inte är en veteran, ett stort namn eller en supertalang så kan det löna sig att ligga i. Han har haft en undanskymd roll och mest harvat i farmaligor. Men denna säsong har han tagit ett rejält kliv in i Nashville och börjat rada upp poäng. Roligt då att se hur det direkt lönar sig med en plats i OS-laget. Men på samma ämne skulle ju självklart Niclas Bergfors funnits med. Förmodligen en av årets rookies i NHL som bara 22 år gammal börjat ösa in poäng i New Jersey Devils, som dessutom tillhör ett av de starkare lagen i Eastern Conference. Med tanke på att den stora förtrupp som för länge sedan togs ut fick vara precis hur stor som helst kan man ju undra varför man inte hade med denne Bergfors som även om han inte började producera förrän sent på hösten gott kunde fått plats, för att sedan sannolikt blivit uttagen efter att ha presterat så väl. Nu försökte förvisso Bengan lägga till honom i efterhand och rätta sitt misstag men missade dopings-kontrollen. Mycket klantigt. Nu blir vi utan en av höstens stora sensationer i NHL, alla kategorier.

Men laget ser väldigt starkt ut ändå. Jag är optimistisk när jag säger brons.

Kanada och Ryssland är så mycket bättre i år att allt annat än de två i finalen är en skräll.

Men Sverige står först i kön.

Ikväll blir det JVM-hockey mot ryssarna.

Om ni mot all förmodan har missat denna så bör ni lyssna.

Den gångna veckans favoritlåt.

> Owl City – Fireflies

överallt, av och till
hör jag klanger från dig
och hösten

det du gjorde med mig
det var stort
det du gav mig
jag önskar att du kunde se mig nu
men tack
ta hand om dig

> Lars Winnerbäck – Köpenhamn och överallt

Confession: I fkin love jQuery.

Exempel: Scroll-knapparna på bloggen som tar en från topp till tå.

Give it a go.

Visst är det heroin?

Jag har sannolikt aldrig pluggat så mycket som jag gjort denna höst. Från oktober och november till december har jag haft nära 150% på grund av omtenta i företagsekonomi. Det var riktigt hög press i flera veckor i sträck. Men på något sätt tog jag mig igenom det. Jag minns inte riktigt hur. Jag bara jobbade. Hela tiden. Över jul är det två arbeten som ska göras, den stora examinations-rapporten för kursen som ska vara klar den 8:e januari och examinationsuppgift nummer två i marknadsföring till den 11:e. Men nu kring julhelgen hade jag bestämt mig för att vila, och blev superförkyld på kuppen. Kind of sucks.

Jag har hanterat det hela så dåligt att det nästan är komiskt. Men jag försöker ju i alla fall. Hantera det.

På något sätt tycker jag det är värt lite credit i alla fall.

> Jack’s Mannequin – I’m Ready

Jag är fortfarande sjuk. Känns himla smart att börja blogga mitt i sjukdom. Det finns liksom inte så mycket att säga. Jag har varit sjuk sedan några dagar innan julafton. Har ingen som helst aning om vad julköttbullarna smakade. Jag kompenserade friskt med snaps istället. Tydligen har jag aldrig pratat så mycket. Men sällskapet var trevligt. Jag gillar min släkt, och min familj som helhet. Det kunde vara så mycket värre. Folk kunde förvänta sig helt orimliga saker av en. Men inte min släkt. Morbror bara kom fram och lade en hand på min axel och sade att de alla var väldigt stolta över mig.

Det kändes bra.

Tack sade jag och hostade honom artigt i ansiktet.

Mamma vandrar runt i huset. Vi sitter vid köksbordet.

“Vad gör du?”

“Jag har tappat bort mina glasögon.” säger hon argt från ett annat rum.

“Igen? Det gör du hela tiden.”

“Du borde skaffa sådana där senilsnören till dem.” hojtar pappa.

“Har du inte det redan?” frågar syster.

“Jo. Men jag vet inte vart jag lagt dem.”

> Jamie Cullum – You And Me Are Gone