-
Archives
- May 2012
- April 2012
- March 2012
- February 2012
- January 2012
- December 2011
- November 2011
- October 2011
- September 2011
- August 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- January 2008
- May 2007
- April 2007
-
Meta
Monthly Archives: November 2009
Tunt tyg mellan tumme och pekfinger
Sommaren. Det känns som att jag inte minns längre. Och det är väl bra i och för sig. Men det märkliga är vad jag faktiskt minns. Där allt annat är suddigt. Jag minns inte riktigt nätterna tillsammans. Eller känslan av att vakna bredvid något. Inte vad vi tittade på eller var vi gick. Allt sådant ter sig mer och mer som något jag har hittat på i mitt huvud. Men det jag minns med absolut klarhet, det är märkligt. Det är inte de tunga andetagen. Inte fumlandet eller långa morgnar. Det som ligger kvar kristallklart i mitt huvud är oväntat.
Känslan i handen av hennes tröja. Så som det kändes när man lagt armen om och kände huden genom den tunna tröjan, sista gången vi sågs. Det är vad som ligger kvar. Inget annat. Som om det vore en axelryckning.
Men kristallklart minns min hand.
Märkligt.
