Monthly Archives: April 2009

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Härom nysstens var det Fight Club på tv. Borsett från att det är alla killars vått accepterade manliga dröm är det också en ruskigt bra och välgjord film. Så när jag i lokalpressen fick syn på att recensenten sågat filmen och gett den två granar, då gick jag i taket och kände mig nästan provocerad. Hur kunde han!? Jag var nästan redo att pallra mig ned för att nita honom.

I don’t think that would have proved my point.

Jag är så hemskt ledsen. Vi sade båda saker som vi ångrar. Men det behöver inte betyda att vi inte fortfarande älskar varann. Så, kan du komma tillbaka pretty please?

Min kreativitet har försvunnit.

Jag saknar den.

Var rätt taggad när jag tränade idag när jag drog iväg med bilen efter en hetsig ordväxling hemma och jag var till en början mest sur men jag tänkte att det var jag som hade överreagerat som vanligt och jag rundade sömnigt alla rondeller och skakade av mig åksjukan som ändå motverkas en aning av att det faktiskt är jag som kör och gymmet var ovanligt tomt och jag kunde köra på utan att låta mentala blockeringar komma i vägen och springa lite och dricka lite och göra lite situps och rygglyft med vikter och så lite maskin och situps och rygglyft med vikter och när jag var färdig kände jag mig helt snurrig men då var det trevligt att komma hem till maten och se att båda mina äldre systrar var hemma för att äta och jag busade med dvärgpudeln och bad om ursäkt för min hetsiga ordväxling och åt stekt gös och rabarberkaka och sedan var jag mätt men fick panik för jag mindes hur lite jag lyckats plugga denna vecka och kastade mig ned i webbdesignen utan att ens hjälpa min far med disken och läste och läste och läste tills jag såg i kors för att inse att jag bara kommit ett kapitel vidare och då mitt i pluggandet stannade jag upp och kollade på klockan och förtsod med ens att jag inte kollat på den på hela dagen utan bara gjort, gjort, gjort utan att tänka, tänka, tänka och det var då jag med ens insåg att jag inte alls hade varit taggad av träningen eller sur av ordväxlingar eller åksjuk av rondeller eller snurrig av vikter utan hela dagen bara tänkt på henne, henne, henne.

Ska åka och träna nu och hata mig själv för en stund. Och rensa huvudet. För mycket av ingenting just nu.

Det är knepigt. Men framförallt är det en jävla soppa av mediokra metaforer och halvdana liknelser. Det tycker jag inte om. Men klichéer är klichéer av en anledning. Att skriva om kärlek är rena helvetet för en realist eftersom det är tråkigt. Molnen är lik förbannat rosa hur gärna man än vill något annat. Och då kan man inte göra kreativare saker än att stå på marken, se dum ut och peka upp.

Jepp.

De är där uppe.

Rosa.

Det var väl typ allt.

Så, hur har din dag varit?

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Vad ska jag göra?

Jag står och stirrar rakt framför mig. Frågan är inte mjuk och omtänksam. Den är skärrad och uppgiven. Jag vet inte. Är svaret. Och oförmågan bränner värst av allt. På samma ställen som tidigare.

Att se någon man älskar må dåligt är inte mjukt och omtänksamt. Just det som man borde vara är allt man inte är. Man kan plötsligt ingenting. Jag vill bara ta över allt som är jobbigt, hålla huvudvärken och ovissheten i mina händer och gå till det där jobbet som tar kål på henne och bränna ned hela skiten. Så känns det. Men det kan jag inte göra. Så kvar står jag med brinnande tändstickor i händerna och bränner mig.

Jag kan inget göra. Utom att önska att ödet vill min mor väl imorgon. Och resten av livet. Medan jag går på knä.

Kanske om jag brann skulle du slippa?

Det är värt alla tändstickor i världen.

Men det går ju inte.

Jag kan inget göra.

Sitter och pillar med ett gammalt CV och snubblar över ett skojsigt ord bland mina datorkunskaper.

Filmeditering.

Lugn som en filbunke med andra ord.

Just det. Högskoleprovet.

Det har jag förträngt. Hela situationen kändes först ganska härlig. Jag hade verkligen saknat att sitta i en skolbänk och denna naiva entusiasm höll i sig tills jag fick Block 1 under näsan.

NOG.

Det vill säga matte. Nog kunde det ju också vara redan där i och för sig. Men första delen i provet skulle alltså vara det jag är flera ölbackar sämst på. I början var jag ändå lite självsäker och försökte så gott jag kunde tänka på det där berömda logiska sättet som jag har hört så mycket om. Men till slut blev det lite mer Dynamit-Harry-metod över det hela.

“En gubbe där, och en gubbe där…”

Gick rätt bra ändå. Det gick bättre än väntat på det jag skulle vara dålig på och sämre än väntat där jag trodde jag skulle ha alla rätt. Så rakt över hamnade jag lite över mitten. Frågan är om man vågar göra om det för att inse att det inte blir bättre andra gången. Och då kan man inte heller skylla på allmän förvirring och ovana.

Bättre att bara ha gjort provet en gång och sedan ursäkta sin dumhet med:

“Äh, det brukar bli bättre andra gången.”

Och sedan aldrig göra om det.

Ganska idiotsäkert.

Känns som om den logiken skulle kunna appliceras på annat.

Har efter mycket om och men fått min XML-uppgift godkänd. Det är kul men svårt. Och sedan en vecka tillbaka är det JavaScript som gäller. Än så länge har jag bara lyckats skapa ett popup-fönster vilket säger en hel del om mina tillkortakommanden.

Men den vinner som är trägen.

Har i övrigt ont överallt och inser att jag slarvat med träningen på sistone. Inte bra. Axlarna hänger som vridna snören.

Ja.

Alltså.

Mer än vanligt.

Hela jag är ett vridet snöre annars också.

IPRED-lagen träder i kraft!

Ta skydd!