Monthly Archives: March 2009

Min blogg fick ett ansiktslyft när jag tog bort mitt ansikte.

Rolit.

Plötsligt gör det väldigt, väldigt ont. Djupt under revbenen någonstans.

Så det är så här det känns.

Så länge som jag har undrat.

Ska pallra mig till universitetet för att prata med en studievägledare om min framtid. Som vanligt är jag nervös helt utan anledning. Jag är sådan när jag är koncentrerad. Har tittat lite på Interaktiv Media och dylikt. Men jag har ingen aning. Det känns som en droppe i sjön. Som om man inte har något att hämta. Att det finns så många som kan bättre. Varför skulle jag lyckas?

Jag kommer ju dessutom helt klart gå vilse på universitetsområdet.

Trots att jag bott i stan i tjugoett år.

För någon dag sedan skulle jag skära en cocktail-tomat och valde att försöka få med delar av tummen. Idag paraderade jag rakt in i takfläkten och kände bulan växa och tungan svartna.

En sak är säker.

Det är nog en bra sak att jag aldrig gjorde lumpen.

En gång för länge sedan lovade jag att lägga ut en bild på mig i alla fall en gång per år. I övrigt har jag aldrig riktigt gillat profilbilder och liknande. Det känns oviktigt. Dessutom är det lite farligt på något sätt. Speciellt som jag är full av åsikter. Men en helt anonym blogg är ännu farligare. Så därför ska jag trotsa min kära mor och hålla mitt löfte även i år.

Hej.

Drog på mig skinnjackan (jag gillar den lite för mycket tror jag) för första gången i år. Som för att inviga våren. Men promenaden var mest mulen. Dock full av fina tankar.

Dessutom.

Idag tycker vi om denna låt.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Den som är som jag och inte har för vana att följa SVT’s “Gokväll” bör dock göra ett undantag för intervjun med Marcus Birro. Den är så jävla bra. Spola fram till 5 minuter.

För övrigt ska sägas att rubriken under mediespelaren, “Träna med Ragnar” är den roligaste jag sett på mycket länge.

Jag har en text jag skrivit på lite då och då som jag aldrig tycks kunna få färdig. Kanske för att jag inte riktigt vet vad jag vill säga med den. Den är så fruktansvärt viktig för mig. Kanske för. Viktig.

I övrigt har jag svårt att skriva rent generellt. Det blir helt enkelt inget. Jag har inte så mycket att säga.

Det är ju så att en lycklig skribent egentligen är en ganska oinspirerad sådan. Han har inte direkt något att ta itu med inom sig och då faller texterna därefter. De blir lite meningslösa. Man måste vara lite olycklig för att skriva bra.

Och nu skriver jag skit.

Till kvällsmat åt jag ett stekt ägg och en, i och för sig ganska bastant, tallrik filmjölk.

Och jag är hungrig.

Så jävla oväntat.

Ditt nedrans mähä.

Hon leker med sitt hår
Ängeln i mitt rum
Besvära henne med ord jag ej förmår
Min förundran blir stum
Dagarna de går och går
Mindre och mindre blir mitt universum

Hon,
Ängeln i mitt rum
Förtjänar att veta
hur underbar hon är

Om hon någonsin skulle se mig för den jag är
Så står jag här
Och väntar

Jag,
så handikappad av respekt
Inför drömmar jag vill vara perfekt
Hon,
med ögon, kropp och själ.
Över mitt hjärtas rike hon för befäl.

Du,
Ängel i mitt rum
Förtjänar att veta
hur underbar du är

Du förtjänar att veta hur underbar du är

red-ver
2007-04-12

Men dagjäveln slutade ju bra mycket bättre.

Huvudvärk.

Dagen börjar bra.

Kvällens konstaterande: Inget på TV. Vad är det för jävla öststatsfasoner? Trodde vi bodde i ett I-land här. Men icke. When söndag comes around då är det inget annat än samma jävla Beck-film som vi har sett femtioelva gånger tidigare.

Jag går för det mesta runt med ordet “Jösses” i huvudet just nu. Lite roligt. Vet inte varför. Men jag gillar ordet. Kunde varit värre.

Lite kan man här höra av The Sounds nya “Crossing the Rubicon”. Jag hör något bra. Någonstans. Men jag är inte helt såld. Sedan är väl inte lyssna min starkaste av sidor. Dock håller jag hoppfullt i hatten.

Lite frisyrfunderingar: Ska jag lämna lugg eller inte? Rent ekonomiskt är det ju fatalt klantigt att inte klippa sig ordentligt. Då hade jag fått knalla dit med fyra veckors mellanrum med min kalufs som helt klart borde få böter för fortkörning snart. Så det står och väger. Men det vore trevligt med något nytt. Samma gamla snagg vore lite tråkigt. Kan inte se potentialen för alla strån. Liksom.

Tittade som bäst i Café och kom fram till att jag uppenbarligen ska rulla upp alla mina jeans samt helatiden, oavsett väder, bära ett plagg av Acne. Men uppenbarligen är det bara jag som inte fattar det snygga i olikfärgade skor och så många prickar och ränder att man ser ut som om “Äntligen Hemma” har spytt i en hink av manchester.

Bra skit: Trust Me.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.